Hej all fina! Hoppas ni inneha firat in det nya aret gallande basta satt! Personligen inneha jag varit i fjallstugor med radioskugga sa det blev en valbehovlig internetpaus. Innan jag visar er bilder fran mina fjallaventyr sa tankte jag genmale kungen en kommentar sjalv fick som lyder sa har:

“Jag tycker aven det ar otroligt fager att lasa om foralskelser och karlek! Men sjalv har dock alltid undrat hur det gar till nar man traffar nya partners sa hastigt efter ett uppbrott, darfor sjalv sjalv aldrig riktig har lyckats med det. Brukar oftast skrida runt och besta ledsen och uppriven ett valdigt bra tag. Antar att vissa blott har tur helt spartanskt!”

Vet du? sjalv har samt stadse undrat over det arme… Har gatt runt med hjartesorg atskilliga ganger och ej forstatt mej gallande folk som kan skrida fran en karlek till en annan. Det tar ju tid att gyttja! Det tar epok att hitta ater till sig sjalv! Tid att toras anta gallande nagot upprepa… Och sjalv har stadse tankt att det ar sa centralt att plocka den dar tiden efter en relation. Men stundom blir det inte riktig som en tankt sig, emellanat blir det inte efter ens originell regelbok.

Darmed inte sagt att det var lindrig

Jag kan ju inte tala pro all, men i mitt fall sa hade sjalv bearbetat min forra relation himla lange. Den hade varit himla svar under en lang epok och inom mej hade jag gjort slut manga ganger om, men alltid hittat en skal till att ej producera det gallande riktig. Hittat orsaker till att kampa en aning till, bidra det nagra chanser till. Att fororatta nagon ar det svaraste som finns, att bli solo ar tufft, speciellt nar det aven fortsattningsvis finns saker som ar fina med relationen. I uppsyn senaste relation varenda sjalv ynkrygg, vilket gjorde att jag drog ut pa det mycket lange. Men detta gjorde att jag varenda grymt klar med relationen nar den val tog slut.

Tiden enar man blir sin udda upprepa

Nar jag tankte ovan varat uppbrott sa tankte jag att sjalv skulle besta ledig lange, som jag alltid tanker ar det basta nar man gor slut. Men den arme gangen blev det ej som jag tankte. For sjalv gick pa en hogtid. Borjade kackla med en person och helt plotsligt varje det som ifall allting foll pa position. Det kandes som om sjalv hade kant honom hela karna leva, som att han var svaret gallande alla fragor jag stallt mig genom aren. Och det fanns ej nagon nodbroms att dra para i. sjalv hade blivit helt och hallet head over heels dodsforalskad bred forsta ogonkastet, och alla regler man bor anordna sig till varenda som bortblasta.

Jag madde mycket daligt over att det gick sa fort med tanke pa att sjalv sarade annu djupare pa det sattet. Sa i en perfekt varld hade det varit bra med lite epok emellan, men det enda man inte kan ordna over ar kanslor. Man sarar, och man blir sarad, sa obarmhartigt ar livet av och till. Min storsta trost ar att sjalv tror att det finns nagon fras, och att sjalv antaga att det blir bra for alla i slutandan. Stundtals tar det tid och ensamhetskanslan ar overvaldigande. Jag vill ha en tyska brud Ibland gar det flinkt, och kanske utfor det vark forut nagon annan enar. Sa sjalv vet inte om det handlar om svang, om man traffar nagon valdigt fort, det handlar troligen ifall var man ar i livet. I karna fall varje jag himla redo (aven om det utat sett sag egendomlig ut). Vi lever vara leva forut forsta gangen (vad sjalv vet) och vi lar sa lange vi lever. Nar det kommer till karlek ar det omojligt att aldrig bega misstag, att alltid besta allihopa till lags, dessutom ifall man garna onskar sa. Det enda vi egentligen kan lyssna pa nar det kommer till kanslor ar oss sjalva. Gallande nagot vis antagande sjalv det blir bra da, tillika om vagen dit kan plocka en oskadd andel omvagar.